# 2. "Jag ska sluta, jag ska bara fortsätta tills jag ”vunnit tillbaka” allt jag förlorat

Dessa orden har jag hört av fler spelberoende än jag ens kan räkna. Många av dem med avservärda skulder och förödelse på flera fronter i livet pga långvarigt spelberoende. Visserligen kan detta "argument" eller rationalisering i sig vara mycket övertygande. Det är ett åtminstonne delvis ett erkännande att spelandet inte längre är en önskvärd aktivitet och att det behöver upphöra. Dessutom existerar nu en känsla av oro över skulder som har accumulerats under processen där förluster jagas. Detta är ju inte heller bra.  De flesta spelberoende kommer nu också att förstå att om spelandet var ansvarigt för att skapa den här nivån av skuld till att börja med, finns det verkligen en överhängande risk att ytterligare spel, som ett sätt att återställa skulder, inte är en kanonlösning! Så även om det finns en uppriktig avsikt att sluta spela, handlar upphängningen ​​här om att ha "bara den där sista insatsen" som gör att du kan sluta spela, och samtidigt sopa igen de finansiella spår som producerats under åren.  Alla kommer vara glada igen.    

Det här är naturligtvis en stor risk att ta och ett av problemen är att många spelare inte har något emot att ta den risken. Speciellt inte eftersom många bedövats i sina känslor både vad gäller värdet av pengar och i relation till att existera under högriskförhållanden.  Om du är en spelare som läser detta – kan det vara viktigt att identifiera de karaktärsdrag som eventuellt bidragit till ett starkt intresse för spel. Därmed är det inte sagt att spelberoende alltid är knutet till din personlighet - eller att varje spelare är en risktagande och impulsiv, men det finns ingen tvekan om att risktagare och högre impulsivitetsnivåer är överrepresenterade bland spelberoende personer.  Något som har backats upp av mycket forskning.

Även om du inte är impulsiv eller benägen att ta höga risker chansen är det troligt att du trubbats av nämnvärt emotionellt både till den positiva ”buzzen” och även risken som tidigare nämnt och därmed känner att det känns helt rimiligt att öka insatsen i jakt på både pengar och den hypnotiserande känsla som bjuds under spelseansen. I drogmissbruk ökar den drogberoende personen dosen och frekvensen för intag för att kunna uppnå samma magiska känsla som infann sig vid de första brukarfillfällena. 

I spelberoende representeras tolerans av faktorer såsom ökad insats, mer frekvent och frantiskt spelande, och sist men inte minst en hög nivå av desperation som leder till att den spelande ej längre bryr sig om vad de egentligen spelar på bara det finns en liten chans till att vinna. 

#1. `Mina vänner kanske vill gå på casino, svensexa i Las Vegas eller till kapplöpningsbanan etc.. Jag måste kunna ju kunna leva ett normalt liv! ‘

De flesta spelberoende jag träffar i terapin har en sak gemensamt… De har insett att spelandet inte längre är till någon fördel för dem. De har även insett att spelandet påverkar deras liv och livskvalitet negativt. Man blir frestad av tanken på att dessa insikter skulle få dem att ändra på sitt beteende, och att vägen ur ett spelberoende därför skulle bli lätt... Detta stämmer dock inte! Det är alldeles för lätt för en spelberoende att förneka den skada spelandet orsakar dem- även om de på en grundläggande nivå insett att så är fallet och att det måste få ett slut!

Som en hjälp till dig, för att du skall förstå/inse ditt eget förnekande, kommer jag i denna blogpost presentera den första (utav 8) mest vanliga ursäkterna som jag serverats under alla år i terapi med spelberoende personer.  Ursäkten kommer från en spelberoende som själv insett, och även berättat för mig, att denne förmodligen borde sluta upp med spelandet... Jag kommer med detta att föreställa den `rätta´ rösten i ditt huvud, samt ge dig flera bra motargument du kan ta till då du själv märker att dina tankar låter som ett av nedanstående påståenden. Detta för att ge dig rätt verktyg för att jobba vidare med din utveckling.

Jag kommer att följa upp med fler lögner/påståenden inom kort, så håll dig uppdaterad!

#1. `Mina vänner kanske vill gå på casino, svensexa i Las Vegas eller till kapplöpningsbanan etc.. Jag måste kunna ju kunna leva ett normalt liv! ‘

Detta är förmodligen en av de vanligaste ursäkterna, och även en vanlig utlösare för återfall. Det är inte så att det inte stämmer för individen- för det gör det! Dina vänner kanske vill gå på svensexa i Las Vegas, eller gå på casino, och även roa sig på kapplöpningsbanan, med all rätt. Det viktiga är dock vad du själv bör göra, och hur du hanterar de situationer som uppkommer i samband med att besöka `hög-risk´ (för dig) platser!

Om du har planer på att utsätta dig själv för fara genom att besöka platser som man vet är i katergorin högrisk, är det lönt att kolla av din personaliga track-record och tänka över hur det har slutat vid tidigare tillfällen- i liknande situationer.

Hur har det gått de gångerna?

Din personliga historik av liknande utmaningar kommer ge dig svaret på hur du bör agera vid dessa tillfällen både nu och i framtiden. Här gäller det att du är sanningsenlig och fri från förnekelse gentemot dig själv för att kunna fatta de kloka beslut som krävs för att göra de framsteg du behöver göra, och med hjälp av dessa (kloka) beslut bli kvitt ett liv av spelberoende.

Tänk över nedanstående:

1. De gånger det slutade med att du spelade mer än vad du tänkt från början- förutsatt att du innan hade satt en tydlig gräns för det.

2. Nivån på den förlorade självbehärskningen då du insåg att du EJ kunde sluta spela trots att du satt en gräns vid ett visst förlorat belopp.

3. Din oförmåga att sluta spela, och lösa ut vinsten, när du var på ett så kallat “winning streak”.

4. Konsekvenserna som uppstått efter en spelsession, och hur de påverkat dig själv och andra i din närhet.